1

jag lägger örat mot marken, lyssnar efter pulsen jag vet finns gömd under myllan. jag har läst om den, det är världsjälen eller moder jords stora ömma hjärta. jag har inte bestämt mig för ett namn än men jag vet att den finns där, borde finnas där: pulsen.

och om trädens rötterna är nervtrådar i djupet, vart skickar de sina signaler? vilka impulser ger de upphov till? spirande skott, jordbävningar... allt som vi inte vet riktigt säkert. och synapsklyftan är en oändlig rymd av tvekan, meddelandet små klossar som ska passera, passa i hålen på andra sidan, tänk om de inte passar! tänk om ingenting händer? trösklarna höjer sig över våra drömmar.

min önskan är ett vidarebefordrat brev, den måste segla över avstånd större än världshaven, och som med flaskpost vet jag aldrig i fall den når fram, ned i djupet. ned till alltings hjärta. och vem vet i fall rötterna ens når så djupt.