inom laga

Snökaos i all ära, men här nere i södern är det bara mellanmjölksblask och kylan är bara tillräcklig för att jag ska gråta av köld på den långa vägen från Netto till busshållsplatsen (för att inte tala om rädslan för att halka på ett sätt så att min decimetertjocka pälskappa inte dämpar fallet och matvarorna flyger tre meter upp i luften och i berörandet av marken skapar någon sort havremjölks-apelsinsmoothie) - inte så extrem att det blir till en gemenskap när alla sitter inne med sina raggsockor och varma-drycker-av-preferens och blickar ut mot de meterhöga snödrivorna med en bekväm känsla av rättfärdigad lust att stanna inomhus.
Däremot har min nya hemstad gott om magnoliaträd. My favourite. Alltså: årstidsskiftets kugghjul börjar slita inom mig och jag kräver ett omdanande av naturen innan min perceptionskvot av likstela vinterträd fyllts till bristningsgränsen och jagmaskineriet havererar totalt.