-

Åh ah oh - vårsolen slänger frikostigt sina strålar över Lund nu och knopparna brister till synes utan smärta men hastigt hastigt - en glättig revolt mot vinterns lite för långa välde? Ett fuck you-finger riktat mot svårmodet? I förmiddags på väg till föreläsningen krockade jag med en citronfjäril precis när jag cyklade förbi det där stora pilträdet som står lite malplacerat på en grässlänt vid cykelvägen. Fjärilen ruskade på sina spröt och fladdrade förnärmad vidare. Jag kunde inte låta bli att le. Färgerna är så starka, så mättade nu! Eller är det bara relativiteten som spelar synen ett spratt? Vi har haft en monokrom värld på näthinnorna allt för länge; efter komplett mörker räcker det med en liten liten gnutta ljus för att passera perceptionströskeln.