Goethe, Den unge Werthers lidanden

"Den tron, att människolivet blott är en dröm, har redan föresvävat mången, och även till mig återkommer gång på gång denna föreställning. När jag besinnar, inom vilka trånga gränser människornas verksamhets- och forskningsbegär äro inskränkta, när jag ser, hur allt handlande går ut på att tillfredsställa behov, som i sin tur ej ha något annat ändamål än att förlänga vår eländiga tillvaro, och därefter tänker på att alla bortförklaringsförsök gentemot vissa tvivel blott äro en drömmande resignation, i vilken man målar sitt fängelses väggar med brokiga gestalter och ljusa utsikter - allt detta, Wilhelm, gör mig stum. Jag vänder tillbaka till mig själv och finner en värld! Mer dock i aning och dunkelt begär, än i klar och levande kraft. Och allting flyter ihop för mina sinnen, och jag vandrar leende och drömmande vidare genom världen."