25 apr. 2010

stamcellsprincipen

Till bristningsgränsen och lite till.
Vi rör oss i utkanten av detta kantiga
varande som vi är inmatade i,
som variabler i en formel för ingenting.
Djupt inom oss känner vi hur det knäpper
till, någonting har gått sönder, det
inträffade K A N S K E i samma stund som
vi bestämde oss
för att aldrig bestämma oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

hej

post