Söndag eftermiddag och jag sitter och skriver en trögflytande uppsats om humanismens slut och den därpå följande posthumanismen, vad nu humanism är och vadnu detta post innebär. Tintomara ligger och vilar sin mage i badkaret; hennes tidigare favoritställe var på min konken, men hon insåg snart fördelen med en icke ambulerande sovplats och hon tyckte uppenbarligen att badkaret var det bästa alternativet.
Lady däremot sitter på mitt golv och äter upp en blodfylld fästing som hon just tappat. Såna små saker som får en att tvivla på katternas rykte om att vara renliga och kultiverade.
Hon har slagit sitt jägarrekord idag, två möss på mindre än ett halvt dygn. Hon var så fruktansvärt stolt i natt och jamade högre än någonsin förr - kanske tycker hon att jag försummat henne till förmån för Tintomara och därför söker bekräftelse? Nä nu utövar jag klassisk humanism och antropofierar katterna, ur ett posthumanistiskt perspektiv borde jag... äh jag vet inte. Bli en katt.
Suck, det enda jag faktiskt ägnar mig åt när jag egentligen ska skriva uppsatser som är trögflytande som denna (tänk er riktigt fet yoghurt som liksom torkat på insidan av paketet, så trögflytande är den), är nonsens, som ni märker.

Men jag kanske borde börja vardagsblogga (igen? har jag gjort det? jag minns inte?)? Skriva om, eh, katter, gamla människor, bärplockning och (såklart) böcker. För det är vad min sommar främst kommer bestå av, bortsett från J då, men han är i götet och spelar SM i Magic - the gathering, så han räknas inte. Kanske en ny blogg? Kanske WordPress? Kanske inte alls? Kanske jag ska skriva färdigt uppsatsen så jag kan få mentalt sommarlov och läsa alla romaner jag köpt under våren men inte hunnit läsa.