Berlin, Alexanderplatz. Och så katter.

Jag har slitit färdigt som hemsamarit för sommaren och tar nu nattåget till Berlin för lite planlöst parkhäng, öldrickande och kultur(in)supande. Förra gången i Berlin blev jag ju kär, får se vad som händer denna gången.

När jag kommer hem så lovar jag er en massa dödligt söta kattbilder, jag har bunkrat upp en ordentlig arsenal nu. I dag när jag kom hem från jobbet möttes jag av av ett veritabelt kattkaos när jag öppnade dörren: två kattungar klättrade hejvilt bland skorna, tre stycken omringade vår stackars hankatt Lufsen som låg där i hallen helt hjälplös. När de kom för nära fräste han en aning, men de sköt rygg och fräste betydligt våldsammare. Och deras moder tassade fram och tillbaka i ett futilt försök att hålla någon slags ordning på barnaskaran. Hon gav mig en uppgiven blick. Men annars har hon återhämtat sig: nu är hon för det mesta överallt och letar efter mat. Nyss ertappade min bror henne med ett oidentifierbart gummiaktigt förmål som hon åt på, förmodligen en kasserad kasslerbit som hon hittat i några sopor någonstans. Häromdagen snodde hon blomkålsbitar från soppskålen och bar nedför trappan till sina ungar. Och så ska vi ju inte tala om alla dessa näbbmöss som satt livet till (och i natt vaknade jag av att Lady kalasade på en liten gnagare i mitt sovrum, det knastrade högt som om hon åt spröda cornflakes!) Det märks att det är en handlingskraftig liten vildkatta jag förbarmat mig över.
Och så en försmak:


PS: Det är fortfarande två röda finfina hankatter som är potentiellt hemlösa, vill inte du eller någon du känner ha en? HAVE SOME MERCY! Jag hade gärna behållit en eller två eller alla men min pojkvän-sambo är allergisk så jag känner att jag får dra gränsen vid en katt. Vill ju inte att han ska dö. DS.