Höstpromenad på Egnahem förrförra helgen, då när hösten var som vackrast och slog hål i magen på mig. Bokskogen i eftermiddagssolen, mamma ville krama träd men jag nöjde mig med att smeka ett varsamt. Nu hänger de smutsgula löven på trekvart på björken utanför fönstret, luften är fuktig och på tyskalektionen på förmiddagen såg jag dimma utanför fönstret och utropade "Nebelfetzen!" för mig själv. Dimslöja, den mest onödiga tyskglosan jag lärt mig hittills, och den bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar