*

En vacker dag ska vi alla bli unga, det krävs bara att vi glömmer bort att minnas vår kronologi. Att tänka sig själva som garnnystan av katten trasslade runt rummet. Det är svårt, men inte så svårt som man tror.

(Daggkåpornas livselixir, i gryningen ryms hela världen i en droppe. Hoppet klättrar då självmant längs med spindeltrådar, som om det inte fanns något annat att göra. Förprogrammerat av gudahänder med allmänmänskliga drag.)

Vi har alla handleder av glas, det är ungdomens gåva: dömda är vi, att lyssna efter tonen som skall komma att spräcka vår genomskinliga symmetri.