Vardagen lever på vatten och bröd och jag främmandegör mig själv genom att torka bort tandkrämsfläckarna från spegeln. Har slutat radbryta när jag pratar med mig själv om i fall reporna i parkettgolvet är självförvållade eller tecken på en högre makts närvaro. Cykeln plöjer genom lerpölar som får större och större självförtroende för varje dag, och dagisbarnen marinerar sina galonbyxor skrattandes som i en tvättmedelsreklam. I mina osorterade papper hittar jag ett svar på en fråga jag glömt att ställa, och det är som att stirra Medusa i ansiktet. Man kan aldrig vända om från den punkten.
Jag kommer hem och steker ett par sojakorvar och försöker förtränga det nytillkomna faktumet att jag är av sten. Det går sådär, som det mesta.
Dagen går, det blir kväll ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar