Att sitta och uggla. Ett fint, målande uttryck. Varför har inte fler djur verb benämnda efter sig? Är ugglan speciell, ugglandet, denna inåtvända navelskådande, oproduktiva aktivitet? Jag hade inte tänkt närmre på detta innan jag läste Aase Bergs essäsamling Uggla i somras, men nu tänker jag på det då och då när jag ser min lilla bokhyllsuggla sitta på sin gren och stirra vindögt på mig. Aase Berg vill hävda rätten att låta texten vara ful och ocharmig, ugglandes, hon menar att det är en förutsättning för kritiskt tänkande. Jag funderar på vad vår kulturminister tycker om ugglandet. Eftersom det antagligen varken lockar näringslivet att spruta champagne över kulturverksamheter eller lockar pöbeln till kultursidorna, så antar jag rent spekulativt att ugglande inte är ett verbalsubstantiv som faller Adehlson Liljeroth i smaken. Ibland undrar jag om kultur över huvud taget faller Adehlson Liljeroth i smaken.
ha! fantastiskt skrivet.
SvaraRaderaJa, du skriver bra. Och beträffande den "nya" kulturpolitiken; att åla sig, hundaktigt, och gömma gäddan i vassen, samtidigt som man snor runt som en förgiftad råtta. Det är väl det vi ska.
SvaraRaderaHur var det nu med la Fontaine´s fabler. Du har väl läst läxan?
Gabrielle Björnstrand
Tack, båda! Och ja, jag vet inte vad det är meningen att vi ska. Bli nyttiga och bröliga, uppgå i gruppgemenskaper (sport är nyttigt!) och glömma bort det där kritiska tänkandet, helst all form av reflektion, kanske. Jag förstår absolut meningen med låga trösklar, men man behöver väl inte sänka taken till hjässhöjd för det.
SvaraRaderaFontaine är jag sådär bekant med (fast några fabler finns i boken på bilden). Men han rimmar ju (typ) på Montaigne, som jag borde fördjupa mig mer i, när jag har tid... Han var inget verklighetens fölk.
Montaigne är oemotståndlig...det är allt jag bryr mig om.
SvaraRaderaSynd bara att inte också vi har ett slott att dra oss tillbaka till.
Gabrielle B