Sitter ute i smålandsskogen, där internet är ett långsamhetens medium. Livet är snarare kuttrande katter, flåsande hundar, söta barn, bröder, tallar, mödrar, hästar med storslagen vinterpäls, och så några rådjur i vägkanten. Nötskrikor och talgoxar. Igår hade de haft en mink på besök hos brodern, den ville så gärna komma in i huset. Hunden gnydde av rädsla.
Brorsonen är en mycket bestämd nybliven tvååring. Jag vill läsa för honom, försöker med varje bok, men han sätter handen för munnen på mig så fort jag börjar babbla - det hjälper inte att jag använder min allra mest inlevelserika berättarröst. Särskilt hatar han Muminböckerna jag gett honom. Sliter helst sönder dem. Däremot har han ett visst tålamod med Noas bok - alla djuren, något han kan relatera till - men hamnar i en dispyt med sin pappa: gubben i röd klädnad och skägg är självklart tomten. Inte Noa. Tomten. Och vem kan klandra honom: hur många tjocka, rödklädda gubbar med vitt skägg ska en tvååring behöva hålla reda på, egentligen.
Utomhus är mars gråbrunvit och dyster även här, men här finns i alla fall granar med skägglav - och prunkande orkidéer i varje fönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar