När skönheten låter sig förkroppsligas en helt vanlig fredag i april: du färdas på en skraltig cykel över asfalten, kedjan gnisslandes som gryningsfåglarna, när du så ser det i periferin. Kvällssolens gyllene ockra som illuminerar en flock scilla, deras tunna, violetta blad genomborras av ljuset och det är magnifikt. Du vrider på huvudet, låter dig uppslukas en halv sekund, och sedan! Kollisionen som var så nära att ditt rädda hjärta först tror den inträffat.
Damen på den andra cykeln, du såg aldrig hennes ansikte. Genomborrades också det av solens andedräkt?
Ditt hjärta slår nu snabbt som en hares, som om det ville göra av med alla sina slag medan tiden fortfarande är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar