Varje vår slår blommorna ut för första gången. Knopparna spricker ut och det gröna sprider sig som en epidemi. Alltid för första gången, år efter år. Känslan av det nya. Blått hav av skilla i professorsstaden. Och i botaniska trädgården lyser redan rhododendron lila. Jag gick där en förmiddag i början av veckan och delade ytorna endast med fåglarna och ett par pensionärer i täckjacka. Idag hade vårsjukan brett ut sig över trädgården: överallt solstinna människor som slagit sig ned på jackor och filtar, klätt av sig, sitter så och blottar sina förbleknade lemmar mot solen och ber om lite nåd, en lite mörkare färgnyans. Från en kulle hörs det nödvändiga klinkandet från en gitarr: långhåriga killar i flanellskjorta, Hotel California. Samma sak varje vår men ändå alltid helt nytt. Alltid överraskande. Från död till liv. Det är väl sådant som får en att tro på på återfödelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar