ja, ikväll stannar jag hemma i soffan med Marx och Karl Ove, kanske lite lådvin på det. Läser alltså inte trean utan tvåan i Min kamp-sviten, och efter att ha skummat mig igenom början så är jag nu helt såld igen - på hur han beskriver förälskelsen, känslornas intensitet, men sedan också i ett annat tidsplan hur intensiteten bytts mot den nötande, slitande vardagen - och hur romanjaget däremellan för en kamp mellan det lilla livet och den stora konsten, hur viljan till frihet och viljan till närhet kolliderar.
och så har jag tittat (lyssnat) på det här samtalet mellan Fioretos och Knausgård från bokmässan, som enligt mina vänner som var där alla dagarna var det bäst-bästa. och ja - det är bra! Knausgård lyckas faktiskt prata om något som tar honom flera tusen sidor att uttrycka, det är inte självklart. och så snackar de mycket om barocken! det gillar jag.
Ja, barocken är inne, och alltså ger Stig Larsson ut en bok under namnet Realism.
SvaraRaderaJag såg också samtalet mellan K och F.
Det roligaste var nog, för en gammal psykanalytiker, att se osäkerheten som sipprade ut ur den annars så aristokratiske Fioretos, som här satt lite som på svettiga nålar inför vildmannen Knausgård. Ja, alltså, jag gillar båda, men den vilde ärlige författaren mest: K med sitt getansikte. F med sitt hyperkultiverade Något, sin finess, sin överambition, och sin tweed (redan nämnd) är kanske din man.
Fast så behöver man ju inte alls se det ;)