På en vecka har trädens kala armar täckts med nya gröna kläder, det luktar sommar när jag går från u-bahnstationen vid riksdagen till haus der kulturen der welt, människor ligger på gräsmattor och gör ingenting, som förryckta, ryckta ur sina sammanhang, och jag tillåter mig att andas djupt och ta in omgivningen och känna den där lättheten en liten stund även om jag upplever det som att varje andetag är en utomhus i den pollinerade luften är en destruktiv handling mot min egen kropp.
En utställning inom antropocenprojektet, "The Blue Planet. Kalifornien und das Verschwinden des Aussens", öppnar. Hann inte ens se hälften då jag fastnade i en avdelning i den med avsikt ickehierarkiskt uppbyggda utställningsytan som gav en bild av PC:ns och internets födelse som sammankopplat med hippierörelsens ideal. Jag kommer nog skriva om det snart, för det är ett ämne som kliar under huden. Som pollen, i min hals.
Har en ny kamera nu, också. Tänkte återgå till att inkapsla tid i bild så som jag gjort sedan så många år, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det är nog nödvändigt, som det här med att klippa av håret, jag förstår inte varför men nödvändigt var det. På bild här: björkar vid S Yorckstrasse, ett par bitar av utställningen, Ellinor, Mats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar