höststormar

stark vind, regn, finfördelat vasst regn på snedden, små projektiler små kapslar biovapen tar sig an marken nu kanske följer alla löven med vinden det blir storm i eftermiddag bron stängs tågen stannar men bilarna masar sig fram längs med E22:an dom kränger med vinden från sida till sida och träden faller över asfalt vi växer fast i marken där vi står som att Lotta ställde sig på gödselstacken i regnet sa jag vill bli stor man växer faktiskt av gammalt material och H2O

mörkret kommer jag går runt i textvärldar, ingenting känns på riktigt    han säger någonting om verkligheten jag frågar vilken verklighet     när jag gräver upp en stubbe är jag Jakob i Merabs skönhet som är Job i gamla testamentet tror inte vi kommer mycket längre än så

kanske om man ligger ned i snö och bara väntar tills kroppen skriker    kanske känner man någonting då    kanske blixtrar det till och handen känner huden som om den vore någon annans och man förstår      men finns det någon mening med att hänge sig när ens längtan alltid bara förlänger sig   smyger in i lägenheten i svarta trikåer om natten och plockar med sig bitar av revben eller bara lämnar mig urgröpt?

som om framtiden är en uppsvälld ballong, vem satte en nål i min hand? vad gör man med nyponbuskar, björnbärssnår? åker till Turkiet och dör där. tar livet av sig i hotellrum i Köpenhamn. snart kommer stormen dom måste stänga bron. kanske om man går ut och ställer sig på den genomlysta slätten barfota på stubbåkern om man låter stormen passera rakt igenom detta stumma?

snart ser man grenarna nakna   träden speglar sig avklädda i dammarna   hur står dom ut