14 sep. 2015

går vilse om och om igen
för att det är det enda sättet att hitta nya stigar
eller för att jag är rädd för att komma fram och inse att varje glänta är tomhet, ett kalhygge
det enda sättet att leva är att skjuta ankomsten framför sig?
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Gabrielle Björnstrand20 september 2015 kl. 19:27

    Det finns något vackert i de där stunderna av framkomst till tomheten. En champagne av luft. Jag tror Cage var bra på det. Och jag - ibland.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

hej

post