dikt från Stavanger, september

inbäddad i molntäcken
med i dig i metazoiska
timmar  det levande
har så märkliga
utväxter men den
telepatiska förmågan
har ännu inte anlänt

vi andas och maneten
drar ihop sig, släpper efter
en röd krinolinkjol
en böljande dans
saltvattensflamenco
i grunda vatten
och jag undrar
är den döende?
eller jag undrar
lever jag?

allt är lätt och skimrande
kanske bara kemiska ångor
du klär av dig och kastar dig ned
i det kalla vattnet
medan jag gråter
detta levande vatten