Fotografier från september förra året. Hästhagen vid Rönnåkra, den som ligger precis bortanför fotbollsplanerna där man utstod en och annan prepubertal tackling på lågstadiet, tiden före specialiseringen, differentieringen: då man gjorde både a och b och även c i fall man hade tid och föräldrarna hade råd. Då även sådana som jag spelade fotboll. Men hästhagen, den innehåller numera mer av intresse för mig: smultron, stora hovdjur, ängsblommor, och på hösten: dagglindade spindelnät i gräset. Höstsol yllekjol nu doftar inte längre kaprifol. Men däremot luktar det förmultningsprocess, fuktig jord och brinnande lövhögar. När solen är trött tar träden vid och lyser åt den. Och på marken glänser kastanjer som skatter som ingen förstår att uppskatta. Ibland känns det som att hela hösten är en skatt som allt för få förstår att uppskatta. Den hugger huvudet av den glättiga fröken sommar och gömmer liket i lövhögarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar