the naming of cats

Efter att ha läst Zolas Thérèse Raquin kan jag addera ännu ett namn till min lista över fiktiva karaktärer som gestaltas som kattlika. Men Tintomara är en bättre katt än Thérèse, och dessutom känner jag i efterhand en viss motvilja till romanen, dels för att Zolas poetik är så fånig och tidsbunden, men mestadels för att han - Zola - lät sitt romanexperiment inkludera en katts plågsamma död. Som när jag läste Brott och straff och fick tvinga mig igenom passagen där en gammal häst torteras, med ett hopplöst illamående som resultat. Men Dostojevskij hade åtminstone vett att förlägga sitt djurplågeri till en dröm. Och lät bli katterna. Och var en mycket bättre författare. Och nä, Moa borde inte hetat Thérèse. Och min Tintomara hade kanske inte den där oskulden gemensamt med sin litterära namne, men hon har åtminstone världens sötaste avkomma.