Tintomara har självmant börjat använda korgen som sovplats, en syn som värmer mitt blötkalla novemberhjärta dagar som denna när mitt huvud vill uppehålla sig med allt annat än att skriva färdigt uppsatsen om arv, miljö och determinism i artonhundratalslitteraturen. Och när jag sitter vid skrivbordet och försöker skörda tankefrukter, kommer Moa kommer och lägger sig på mina axlar som ett stärkande liniment.