Über allen Gipfeln
Ist Ruh;
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde,
Warte nur, balde
Ruhest du auch.
eller enligt Bo Bergman:
Över topp och tinne
är ro.
Knappt höres härinne
i skogens bo
en vindfläkt nu.
Stilla fågelrösterna domna
Snart skall du somna,
lugnt även du.
Jag känner mig, eller vill känna mig, som duet i Goethes "Wanderers Nachtlied", just nu. Imorgon tar jag, Tintomara och Moa tåget till Huskvarna, via Nässjö, och jag hoppas herr vinter visar mig mer nåd än J:s bror som riskerar att få fira jul i London. Visst det finns väl värre ställen (eller företeelser?) att vara insnöad på (har Foyles öppet på julafton?), men ändå...
Uber alla gipfeln
SvaraRaderaär precis vad man får i sig enbart genom en kurs i LittVet,
minns jag.
Vackert så.
Om du ska göra en bilderbok, som du skrev, ska du absolut ta med den mytologiska kossan som brölar i solnedgångens sneda ljus.
Den bilden hade ingen sett förut.
Hälsar
Gabrielle Björnstrand
Ja, kanske, det är svårare att upptäcka den äldre litteraturen på egen hand, på littvet får man storheterna serverade som små smakprover på silverfat, men man blir sällan tillfredsställd - det är många som ska hinnas med på en termin eller två. Föreläsningarna som aptitretare, det är väl ett bra mått. Goethe hade jag ändå ett hum om innan, men godbitar som Montaigne hade jag kanske inte bekantat mig med annars.
SvaraRaderaOch - en bilderbok har jag ingen plan på (än), men en årskalender, och jag tog faktiskt just den bilden som augusti-bild. Den är lite speciell, kossan (tjuren?) påminner mig om en sorts häxa i japansk mytologi.