söndag

En långsam söndag: jag vaknar tidigt av väckarklockan och hinner inte överväga att sova vidare då Tintomara börjar jama desperat, vilket hon redan gjort upprepade gånger under natten - hon känner sig lite ensam nu sedan vi lämnade Moa i Småland. Inte på dagarna, då är jag istället föremål för all den tillgivenhet hon tidigare ägnade sin dotter, och det trivs vi båda med. Men på nätterna... hon får inte vara i sovrummet eftersom J är allergisk. Vilket leder till att min sömn blir ännu sämre, än mer drömrik eftersom jag vaknar till hennes ensamhetsskri, försöker ignorera henne eller går upp för att kela med henne, somnar om och sover lätt, grunt. Drömmer hela tiden. När man vaknar efter sådana nätter, öm i kroppen, känns det som man inte sovit alls - man har varit på äventyr hela natten, upplevt hjärnans fabricerade historier om allt och inget. Ingen ro och ingen vila. Men Tintomara satt i gengäld modell i morgonljuset. Sedan läste jag färdigt Kohlströms lilla bok om Virginia Woolf, flanerade på kullerstensgatorna, kom hem och började på Oksanens Utrensning (som legat på min hylla allt för länge) men somnade snart och drömde om mystiska kulturkoftemän och vilda västern och ritkolssniffning (man blev hög av det, i drömmen) och tangomusik, eller nåt liknande, med dragspel. En allt i genom absurd men stämningsfull dröm som skulle göra sig bra som kortfilm, särskilt slutet där vi gick ut i öknen till tonerna av den melankoliska dragspelsmusiken vars toner klingade ut samtidigt som jag vaknade.