Dessa grusiga, frusna dagar. Solen som hänger blek och platt, anemisk genom dimslöjor. Gruset verkar ha sipprat in i min hjärna, dessa tankar jag ansträngt mig så för att hålla vassa hela vintern verkar nu ha nötts ned, strålkastaren i mitt huvud lyder mig inte riktigt. Allting flyter ihop i ett sövande halvdunkel, som upplyst av lågenergilampor. Självirritationen. Snart är februari slut. Jag hoppas mars för med sig stridslust.