Jag längtar efter att teckna, måla fotografera på riktigt, kreativt och inte slentrianmässigt. Men så är jag mitt uppe i att producera radioprogram och jobba med text till skrivarcirkeln. Det är alltid just det andra man vill som mest. Det som ligger utanför tidsschemat, antagligen just därför: att det inte naglats fast utav tanken utan får fortsätta växa som ett möjligt-kanske. Och det enda jag kan skriva om är skogen, grävlingar, gräshoppor, spår i snön.
oh men du är ju fantastisk på allt detdär. Och det tar sin tid, det behöver det tror jag.
SvaraRaderaMånga känner igen det: Man har bestämt sig för något som ska slutföras, och det där andra som vill fram får vänta som udda djur i skogsbrynet...
SvaraRaderaalla vet det, även de fullt ut konstnärliga. Patrick White som sa att han nog helst hade velat måla...
Det finns några små trick: Att lugna ner sig före släckning, att hitta om så bara en timme, en halvtimme... när man flyter in i det där Andra. Skissa. Anteckna. Klicka på spara. Missa inte ögonblicket...
Isabella: tack...
SvaraRaderaGabriella: Jag var på ett författarsamtal med skrivarcirkeln igår, med Ninni Holmqvist, och hon sa att när hon till slut bestämde sig för att satsa på skrivandet började hon måla - för hon visste att började hon göra det, skulle skrivandet komma till slut. Och det gjorde det. Det slog an i mig! Kanske är det lite som växelbruk, man låter det ena vila när näringen för det tar slut. Att inte utarma sig, men ändå g ö r a någonting.
Och den där kvällstiden som jag brukar tycka om, jag är rädd att datorn suger för mycket energi ur den nu för tiden. Det är hemskt.