Idag fyllde min tillvaro med Tintomara ett år, vilket firades med pannkakstårta, vegankladdkaka och vänner. Jag trodde hon skulle springa och gömma sig under soffan när tio högljudda humaniorastudenter samlades i vårt vardagsrum, men hon har lagt sig till med ett urskiljningslöst socialt beteende på sistone. Spatserade omkring och mottog beundrande blickar och klappande händer, satt sedan i fönstret och höll koll både på oss och på duvorna där utanför. Annat var det när hon först kom till mig, livrädd för vinden i en gardin men med en så glupande hunger efter tonfisk och trygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar