Jag befinner mig i Ekhult nu. Lyssnar på åskan från altanen, i sällskap av ungkossorna som betar precis bredvid huset. Gick fram och hälsade på en och blev påmind om kotungans fantastiska anatomi (jag tror jag skrev om det förra sommaren också): som en slags reptil, lång och knottrig och nästan rund till formen. Ja, i övrigt rekreerar jag mig efter resan och förkylningen som jag drog på mig sista dagen - jag misstänker att det var basen på Berghain och dansen till klockan sju på morgonen som raserade mitt immunförsvar. Men det var det värt.
Nu är känslan verkligen den av att vara på ett kurhem: allt är stilla, man blir förvånad vid minsta ljud som inte är fågelkvitter eller katternas steg över golven, eller om kvällarna rådjurens skällande från skogen. (När jag i går kväll hörde ett oväntat billjud blev jag så misstänksam att jag var tvungen att hämta datorn från nedervåningen för att kunna sova gott. Här stänger man inte dörrarna om natten när det är varmt, än mindre låser dem.) Jag är dessutom helt isolerad - mamma har bilen hela dagen och jag är för sjuk för att cykla den dryga milen in till stan. Och internet är plågsamt långsamt. Det är underbart - så när som på min snorfyllda skalle och de tusenfaldiga flugorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar