vinden och så vidare

Igår blåste det våldsamt framåt kvällen, träden på gården böjde sig mot marken och svalorna dansade på himlen, de sjönk och steg, sköt sig fram som pilar med de drivande molnen som bakgrund. Att de kan vara så snabba! Och så lätta! Så vill jag också röra mig, känna mig. Vill tänka tankar och formulera ord så lätta och snabba och minutiöst välriktade.

Det blåser även i dag, om än lite mildare, och jag tänker låta vinden föra mig till Malmö C där nattåget mot Berlin väntar. Jag reser i sällskap av en islänning (Sjón) och en tysk (Rilke) och en skrivbok och en kamera. Och alla mina jag! De är den tyngsta packningen. Men det ska bli oändligt skönt att komma bort lite, att komma bort sig, jag behöver gå vilse just nu. Jag är alldeles för välplanerad här, planerar bort det jag egentligen vill göra. Trygghetens snara och så vidare. Kanske finner jag det jag söker på Tapes cannabisrökiga dansgolv (hej mamma!) eller i en croissant på Godot eller en målning på Alte Nationalgalerie. Under sängen i en sunkig sovsal eller i botten av en tiomilliters jägerflaska. I den tyska jag hoppas jag kommer våga tala. Eller i ensamheten som gör att man börjar gräva där man står.