-

Den gångna veckan var höstens försök att sträcka ut handen och locka oss över till dess sida frivilligt: solskenet som hänger lojt mellan träden i lundagård, lövverken som efter en lång tvekan nu börjar aktualisera sin inneboende rödhet, den guldglänsande daggen som hälsar en varje morgon från cykelställen, spindelnäten. Under dagarna samlar sig torra löv i cykelkorgarna, när vi cyklar hemåt sicksackar vi mellan hästkastanjer som tappat sitt grepp.

Vi lapar i oss den sista värmen som den sista brödbiten innan svälten.

Eller så sover vi hela dagarna för att nätterna har ridit oss, drivit oss till avgrunden och lämnat oss på köksgolvet med endast konturer av verkligheten kvar på näthinnan.
Välj själv, eller välj inte.