sex und reim

Regnet öser ned och det är lika kallt inomhus som utomhus. Ingen värme i elementen, ingen isolering. Jag sover i flanellpyjamas, fleecemorgonrock och under två par tjocka täcken, drömmer vilt och intensivt, drömmer att jag talar tyska, vaknar med tungt huvud och tunga bihålor och det tar minst en timme innan jag orkar kliva upp; morgonens joggingrunda får förpassas till hyllan för alla förkastade planer, vid frukosten råkar jag inleda en diskussion om skolsystemsdiskussionen i Sverige respektive i Tyskland med en mycket märklig mitbewohner som kom tillbaka till lägenheten efter att ha tillbringat sommaren i Kazakstan och nu stundtals spelar den värsta tänkbara musiken på orimligt hög volym bakom väggen som är så tunn att den filtrerar ljudet som ett kaffefilter, det väsentliga rinner igenom. Men annars, annars - jag har börjat sammanställa mitt schema för terminen, och ser fram emot föreläsningsserien "Sex und Reim: Höfische Dichtung um 1200" samt att fördjupa mig i tysk språkvetenskap. Det är nu fredag, igen, och jag dricker vin, läser Simone de Beauvoir efter att ha haft Det andra könet ståendes påbörjad i bokhyllan i år (nu påmanad av en dansk litteraturvetare i Lund som jag har stor respekt för), väntar på att det ska bli tid att ta sig någonstans, att släppa greppet och bli en babblande mun i en bar, bli en kropp på ett dansgolv. Mobilen piper, signalen: det är nog dags nu. Att ta sig någonstans.