Gullfoss

Vägarna på Island är förvånansvärt

dåliga kanske beror förvåningen

på att man föreställer sig norden

som en välordnad plats

I tried to organize my freedom

how scandinavian of me

sjunger björk men hennes hemland

är inte så välordnat de har inga vägrenar

och om man inte har en fyrhjulsdriven

bil är stora delar av ön otillgänglig

alla har fyrhjulsdrivna bilar

förutom vi som hyrde den billigaste

vi kunde komma över det finns

ett aux-uttag på stereon men ingen sladd

så vi spelar de tre skivor vi har med oss

om och om igen: Homogenic, Hounds of love,

Lord of the Rings Soundtrack, alla minnen

av ensliga bondgårdar och fält översållade

med höbalar invirade i svart plast

är förbundna med någon av dessa stämningar.

Vägen till Gullfoss är jämförelsevis bra

här färdas dagligen ett stort antal bussar

med turister som vill uppleva den gyllene cirkeln:

Geysir, Gullfoss och Þingvellir

vi skiter i Geysir och Þingvellir men Gullfoss

vill vi se jag råkar säga att det är ett 350 meter

högt vattenfall det stämmer naturligtvis inte

men när vi parkerat bland alla andras enorma fordon

och tagit oss ner för stigen till utsiktsplatsen precis

ovanför det största fallet är det ändå överväldigande

med vilken enorm kraft vattnet far genom landskapet

om det inte vore för en kvinna som jag inte minns namnet på

som i början av nittonhundratalet protesterade mot

regeringens planer hade Gullfoss varit ett vattenkraftverk

istället för en turistattraktion idag

vilken tur känner man, att hon protesterade

fast man borde känna något annat

när tusentals turister varje vecka flyger

över haven för att ta sig hit och se detta

medan koldioxidhalterna stiger

man vill bara se allt som är vackert i naturen

innan naturen försvinner det är ett begär

som alla andra: destruktivt för någon annan

Jag tittar på vattnet och jag lyssnar på vattnet

och jag känner vattnet skvätta upp i mitt ansikte

och jag tänker att det är samma vatten

som dinosaurierna drack

det är samma vatten som syndafloden

ifall syndafloden fanns utanför berättelserna

det är samma vatten som man tvättade

mig med när jag var nyfödd det är samma

vatten som man tvättade dig med när du

var nyfödd ifall de tvättade dig

vad för typ av utsaga är ens det

det är ju inte samma vatten

det är ett helt annat vatten

och det är extremt mycket vatten

på en och samma gång

som kastar sig ut för stupet i en båge

det är någonting med ytspänningen

det flytande verkar i vissa ögonblick så fast

som isen i Jökulsárlón som inte heller

är så fast som den verkar eftersom den smälter

jag undrar hur mycket min resa hit har bidragit

till att värma jorden fast jag vet att det inte

går att mäta på individnivå

jag måste tänka på ett annat sätt

att vattnet är samma fast det inte är det

att ingenting glöms bort bara göms

i sten som en framtida livsform

kan undersöka och säga: det var så många

som flög till den här vulkanön en gång

kanske sökte de en bekräftelse på

att deras liv var en del av något större

hoppas att de fick den bekräftelsen

hoppas att den gjorde mycket ont.