Fraktallandskap från flygplanet; Q vid Skaftafjellsjökull; neongröna alger i en pöl vid Skaftafjellsjökull; glaciärsjön Jökulsàrlòn; Q framför ett landskap av is, vi såg en säl sticka upp sitt runda huvud ur det kalla vattnet, den tittade på oss, dök och försvann, dök upp igen en bit bort.
Glaciärlandskapen gjorde sig påminda nu när jag läste Anna Kavans Is, en roman från 1967 där atomvintern sprider sig över världen, en vägg av is rullar fram mot ekvatorn. När vi stod framför Skaftafjellsjökull - en utlöpare av Vatnajökuls istäcke - kände man kylan från den massiva isen i ansiktet, en vägg av is och långsam tid som tornar upp sig, det var ett märkligt möte. Men i den här verkligheten breder isen inte ut sig utan drar sig tillbaka, smälter lite hela tiden, en meter om året för tillfället. Forskare tror nu att Vatnajökull om 100 år inte längre kommer att finnas kvar. Var kommer vi vara då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar