edeskvarna 18

allting blommar på samma gång nu  hägg och syrén, äppelblom och maskrosor. på äppelodlingarna rensar de ängarna från maskrosor för att bina ska pollinera träden istället, annars väljer de ogräsblommorna för de är rikare på pollen. alla har vi väl blåst på en maskros och sett livet försvinna iväg. ännu en sommar, ännu en. jag tog ett beslut och adopterade en hund, jag tog ett till beslut och flyttade till en stuga i Edeskvarna utanför Kaxholmen, som ligger utanför Huskvarna, alltså strax norr om där jag växte upp. mellan Landsjön och Vättern, tio minuters promenad till två sjöar. den ena liten och varm, blommar alger om sommaren. den andra stor, kall och ren, en kylande och skärpande närvaro. över vilken solen sänker sig och alla färger blir till, varje kväll. varje klar kväll. när jag just flyttat hit var det dimmigt i flera dagar. det ösregade den sena kväll vi anlände, det var kolmörkt och jag missade först den lilla grusvägen upp till parkeringen och sedan den lilla, överväxta trappan upp till huset. gick och la mig utan att packa ur bilen eftersom det vore ett omöjligt projekt under omständigheterna, gick upp halv sex istället för att rädda de nedpackade växterna från de ogynsamma förhållandena. och hur underbar en morgon kan vara. tog en promenad med Suki längs med ån som forsade vilt, den rinner precis nedanför trädgården och de första dagarna överröstade dess brus nästan bruset från E4an, efter en veckas solsken döljs det nästan av trädens susande. ån rinner ut i Vättern och genom en mörk, knappt använd tunnel under E4:an kommer även vi dit, till en stenig liten strand. en helt egen liten plats. jag tror det här är vad jag har drömt om i åtta år, en plats att vara på, att skriva från, att vandra runt tillsammans med en vän som inte är en människa. ett trasigt växthus och en altan med utsikt. en rhodondendronbuske som är på väg att blomma över fast det bara är den tjugoandra maj.