alltså - jag inser att axon terminal kan framstå som ett rätt missvisande eller irrelevant namn på den hära bloggen. Det stammar från en tid då jag fortfarande var uppe i psykologistudier, fascinerad av hjärnans vindlingar, synapser och dendriter. Axonterminalen (jag kan bara de engelska termerna - därav anglicismer -) som en kommunikationspunkt, ett förmedlande ögonblick; bloggen som en terminal där min kreativitetsdendrit når sin synaps, möter ett tomrum, skickar signaler över tomrummet som små barkbåtar över ett ettors och nollors hav: symboler som förhoppningsvis nås och dechiffreras av mottagaren. Nu, när jag nästan slutgiltigt gett upp idén om att studera till psykolog, finns allt det här kvar bara som ett lager bakom allt annat - litteraturen, och katterna, dagarna - det som den hära bloggen in faktum handlar om nu. Om den handlar om någonting. Jag tycker handling är rätt överskattat. Axonterminaler, däremot, är en underskattad metaforisk potential, och därför behåller jag namnet, tills vidare.