Jag trodde inte Tintomara ville följa med mig på promenad längre efter att ha blivit jagad av en flock lekfulla ungtjurar sist, men - skogen är ju hennes rätta element, eller åtminstone hennes namnes dito. Fast här vi sitter på en oxel, ett av få träd Almqvist inte lyckas klämma in i Tintomaras sång. Just nu läser jag Träd i mark och myter av Jan Danielsson och förundras över svunna generationers tighta relationer till träden. Nu vet jag bland annat vilket träd jag ska sätta mig inunder om jag känner för att lära mig häxkonst - jag skulle i och för sig kunna fråga min moster, som ägnat sig åt häxkonst i många år, men häromveckan berättade hon tappat sin anslutning till andevärlden och numera endast titulerar sig konstnär. Men jag har det i blodet, så i fall jag sätter mig under en sälg, på en torsdag, kanske att hon kommer då, häxan, med boken i vilken man signerar med sitt blod, och så - går man där i från med mängder av ny kunskap. Tänk om allt som krävdes för att inhämta kunskap var att signera ett kontrakt, istället för att hänga med näsan i böcker hela dagen. Vad smidigt.
Fin blogg! =)
SvaraRadera