21435

Möllevångstorget, lördag kl. 14.50. Tio minuter kvar av torghandeln. Inne på Krua Thai är atmosfären fylld av rökelse och lugn musik. Utanför fönstret: vind och människomyller. Det är lite som att kolla på en naturdokumentär. En man parkerar sin cykel precis utanför skyltfönstret och går fram och tillbaka mellan stånden och cykeln och fyller långsamt kartongen med frukt och grönsaker. Det blir till ett litet barockstilleben med övermogna, trasiga frukter och en pantburk. Långsamt komponerar han det innan han plötsligt försvinner. En man kränger ananas, så många ananaser säljs att jag föreställer mig hur hela Malmö kommer frossa i fruktsallad ikväll.

Jesusparken, kl. 16.31. Två plastpåsar dansar en duett på gatan, i lampskenet, skymningshimlen djupblå. Cyklarna och hundarna. Jag sitter vid fönstret och läser om liv, om konceptet liv. Det organiska och oorganiska. Nu är det en hel grupp av plastpåsar som rör sig över bilarna, glider runt i cirklar i en förtrollande koreografi. Det är mycket vackrare än i den där filmen, american beauty. Påsarna försvinner i skuggan mellan bilarna och dyker sedan upp igen. Var ligger agensen. Vad består rörelsen av. Det är vinden och plasten. Det är omgivningen, det är ljuset. Det är betraktaren. För några veckor sedan såg jag en föreställning med batsheva dance company, det var bitvis rörande, i slutet grät jag. Det är något särskilt med dans som berör mig, jag vet inte riktigt vad det är. Spänningen mellan kroppens begräsning och möjligheter. Det materiella som levandegörs på nya sätt. Descartes filosofi influerades av den tidiga baletten. Den mekanistiska synen på kroppen, ambitionen att övervinna materian och transcendera. Baletten är en idealistisk filosofi, förkroppsligad. All dans är en form av filosofi, förkroppsligad. Förhållandet mellan kropp och värld, mellan "mind & matter". En dag ska jag gräva mig ned i det här ämnet, dansens moderna historia och amoderna sidohistoria. Dans som tänkande, dans som icketänkande. Jag vet inte.