2017-01-14

Jag fick en fråga om jag har någon dikt om Berlin till en antologi och jag kunde inte komma på en enda färdig text från den tiden, men å andra sidan blir mina texter aldrig färdiga, så jag tänkte gå igenom mina gamla dokument men jag har bara texter från 2014 och framåt på den här datorn så jag gick och frågade bloggen istället om mina tidigare jag. Det var, jag vet inte, en chock, nej, men en intensiv påminnelse, en liten kniv som skar upp min hårdnade barkhud.
Ingen av texterna från den tiden är användbara för en antologi, de är blogginlägg, en performativ dagbok, och även de få dikter som finns är präglade av en stil som inte är min. Jag saknar inte förnumstigheten från den tiden, men jag saknar, eller önskar jag fortfarande hade, förmågan att fascineras så av livet. Eller är det egentligen tron på förmågan att förmedla min fascination inför saker som dämpats? Kanske är det inte jag som är blasé, jag är bara övertygad om att alla andra är det, och är rädd för att framstå som naiv om jag reflekterar världen med en fascinerads blick. Jag har också blivit mycket bättre på att leva sedan dess, men sämre på att betrakta livet, och jag vet inte, det är kanske inget att sörja, men jag sörjer ändå, för det känns som att jag är sämre på att skriva, eller är det som för Ingeborg Bachmann, att hon slutade skriva dikt för att hon inte längre fann det nödvändigt att skriva dem?
Men det kommer och går i vågor, nödvändigheten. Och kanske ligger nödvändigheten i just detta, att motverka det liknöjda, det ironiska, det dästa. What are poets for liksom. Men jag har också varit så trött på att hela tiden pusha mig själv ut ur min bekvämlighetszon, är det okej att vila i varat ibland eller, ja det är det. Just nu funderar jag på om årets utmaning kanske skulle vara att inte vara en duktig doktorand, för akademin kväver all min skaparglädje om jag låter den stå i första rummet, och jag är så rädd att jag kommer bli gammal och skrumpna ihop till en liten olycklig professor om jag inte aktivt förhindrar mig från att plåga ihjäl mig själv.
Så jag kanske borde åka till Berlin och rusa mig igenom några klubbnätter, eller bara röka en spliff och skriva en dikt om snö eller falklandsräven eller kanske måla en akvarell istället för att skriva mina tre tentor??? Men en av dem handlar delvis om Stephanie Stricklands dikt Vniverse, som man kan se/läsa här, som är rätt fet så ska skriva klart den först. Men efter det!!!